Två enorma olikheter men som ända är skapta för varandra för att leva i harmoni. Det är som mig och Christoffer. Vi är verkligen jätteolika ibland. Som nu till exempel jag oroar mig innan det ens har hänt något medans han väntar och tar det när det kommer. Vilket är väldigt bra just nu när jag verkligen behöver nån som lugnar ner mig. Och han är så bra på det, att lugna ner mig. Med honom känner jag mig verkligen trygg och tvekar inte på något. Gud vad jag älskar honom <3

Han var förbi en sväng nyss för att lämna av sina arbetarkläder, då berättade jag för honom. Orkar inte hålla det hemligt för min andra halva, det bara går inte. Imorn ska vi träffas och hitta på nått tillsammans, om jag gjort mina läxor vill säga. Får sätta igång nu. Jävla historiabok!